attlevamedenatstorning

Efter två månader, är jag fortfarande sjukskriven. Jag kämpar dagligen med att leva ett friskare, bättre och lyckligare liv. Jag försöker ta mig ur det destruktiva beetendet som gör att jag hetsäter och spyr, eller svälter/toktränar. Jag försöker ta hand om barnet innuti mig, som de på ätstörningskliniken så fint kallar det. Barnet behöver kärlek, värme & mat. Tidigare har jag dagligen sagt åt det stackars barnet att hon är tjock och dum ihuvudet. Är det konstigt att man tillslut tror att det är sant?

Idag har jag varit på solterapi för huden, kiropraktorn för rygg & nacke, tränat på gymmet, legat i massagestolen, ätit sallad med min älskade syster som kommit hem från göteborg, & även tagit en långpromenad efter sjön. Allt för själen.

Jag kämpar som sagt med maten, och hitta balansen i mitt ätande & tränande. Idag tycker jag att jag ätit jätte, jätte mycket.. Fast jag kanske inte alls har det, men det känns så. & det är den känslan som ger ångest och får mig att vilja spy eller kompensations träna.

Dagens Mat:

Frukost: Yoghurt & frön
Mellis: 2 morötter
Lunch: Tonfisk & kräft sallad m. mozarella
Mellis: 1 päron, 2 ägg
Middag: 1 vegbiff m. 1 msk bea
Kvällsfika: Fruktsallad m. kesella

För mig som kan gå hela dagen utan att äta, och inte känna någon hunger överhuvudtaget är detta extremt mycket, men som min kurator säger, du måste äta!! Annars svälter du din kropp, och när den väl får mat, lagrar den maten, den suger åt sig allt och du blir fet. Något att tänka på. Så gott folk, sluta laborera med kroppen, den blir helt fuckt up & fattar ingenting! och det tar månader, kanske år att rätta till detta.