Missbruksenheten.
Idag hade jag ett möte med psyk igen, eller missbruksenheten som det så fint heter. Jag är inte en inbiten alkoholist eller någon knarkare. Men jag har en beroende personlighet. Det man kan missbruka det missbrukar jag, fast i perioder. Och det är de jag vill gå till botten med, för i längden blir det alldeles för jobbigt att leva på det viset. Jag misshandlar min stackars kropp, den har fått utstått alldeles för mycket redan i mitt liv. Nu är det dags att ta hand om den, och älska mig själv för den jag är.
I säkert 15 år har jag haft svårt med maten, tankar kring maten, tankar på kroppen, ångest och rädsla för att bli ännu tjockare. Jag har i perioder bara hettsätit utan svält eller kräkningar. Och i perioder har jag ätit bantningspiller och endast ätit nått litet och sen druckit kaffe och vatten. Det var främst en sommar, då jag hade ett stillasittande jobb, då rasade jag i vikt. Sen har jag haft bantnings perioder med shakes och soppor, och när jag inte längre orkat de, har jag gått över till att äta och sen spy upp maten. Allt i grund och botten måste ju bero på något, varför gör jag så mot mig själv? Ja jag vet inte ännu, men just nu är jag inne i en träningsperiod, där jag nästan önskar att jag ska bli träningsnarkoman i stället. Fast det är ju inte heller bra för kroppen i längden.. Detta missbruk, varför kan jag inte bara ha en balans?
Idag har jag tvingat mig själv att slappna av och vara hemma, fast det går så där. Jag tvättar, lagar mat, kollar på tv, sitter med datorn och telefonen och en tidning i handen. Skriver handlingslistor och ser ner på mig själv för att jag inte tar tag i jobbiga saker. Jobbiga saker för mig är att ringa och beställa en klipptid/tandläkartid/optiker tid, det är nått jag skulle behöva ta tag i. Men skjuter på varje dag! Varför gör man så, sen har man ångest varje kväll för att man tänkt att man ska, men ändå inte gör.
Tillbaka till missbruksenheten, nu ska jag äntligen få en samtalspedagog eller kurator, en kille som är inriktad på missbruk, som sägs kunna mycket om varför man missbrukar saker. Tanken är väl att jag ska sluta missbruka, hitta en balans och lära mig hantera ångest på ett annat sätt än att fly in i olika typer av missbruk.
För det är väl just därför man missbrukar, ångest i grund och botten som man försöker hantera på ett eller annat sätt. Eller vad tror ni?
I säkert 15 år har jag haft svårt med maten, tankar kring maten, tankar på kroppen, ångest och rädsla för att bli ännu tjockare. Jag har i perioder bara hettsätit utan svält eller kräkningar. Och i perioder har jag ätit bantningspiller och endast ätit nått litet och sen druckit kaffe och vatten. Det var främst en sommar, då jag hade ett stillasittande jobb, då rasade jag i vikt. Sen har jag haft bantnings perioder med shakes och soppor, och när jag inte längre orkat de, har jag gått över till att äta och sen spy upp maten. Allt i grund och botten måste ju bero på något, varför gör jag så mot mig själv? Ja jag vet inte ännu, men just nu är jag inne i en träningsperiod, där jag nästan önskar att jag ska bli träningsnarkoman i stället. Fast det är ju inte heller bra för kroppen i längden.. Detta missbruk, varför kan jag inte bara ha en balans?
Idag har jag tvingat mig själv att slappna av och vara hemma, fast det går så där. Jag tvättar, lagar mat, kollar på tv, sitter med datorn och telefonen och en tidning i handen. Skriver handlingslistor och ser ner på mig själv för att jag inte tar tag i jobbiga saker. Jobbiga saker för mig är att ringa och beställa en klipptid/tandläkartid/optiker tid, det är nått jag skulle behöva ta tag i. Men skjuter på varje dag! Varför gör man så, sen har man ångest varje kväll för att man tänkt att man ska, men ändå inte gör.
Tillbaka till missbruksenheten, nu ska jag äntligen få en samtalspedagog eller kurator, en kille som är inriktad på missbruk, som sägs kunna mycket om varför man missbrukar saker. Tanken är väl att jag ska sluta missbruka, hitta en balans och lära mig hantera ångest på ett annat sätt än att fly in i olika typer av missbruk.
För det är väl just därför man missbrukar, ångest i grund och botten som man försöker hantera på ett eller annat sätt. Eller vad tror ni?
Kommentarer
Trackback
