Psyket spelar en ett spratt.
Hej Bloggen!
Jag vet egentligen inte varför jag skriver till dig, men det känns som om du är den enda som har tid mig mig.
Jag pratade m. psyk redan förra veckan om mina blåmärken & proppar. & hon skulle prata med deras läkare.
Nu ringde hon mig igår och sa att jag skulle höra av mig till vårdcentralen i stället. (fast de är dom som skriver ut medicinerna) Så idag ringde jag till vårcentralen och där säger de att jag får vända mig till psyk igen. Blir så trött, man måste verkligen kämpa för att få någon hjälp överhuvudtaget. Igår hade jag döds ångest innan jag somna, jag hade en fruktansvärd huvudvärk, stickningar i armar och rygg. (säkert för att jag blev så rädd) Det kanske låter töntigt, men jag skrev tillochmed ett avskedsbrev i min telefon till mina nära och kära, för att jag trodde inte att jag skulle vakna igen. Jag trodde jag skulle få en propp i hjärnan och dö. Knäppt jag vet. Men psyket kan verkligen spela en ett spratt.
Så här skrev jag: Dör jag i natt vill jag bara säga att jag hade konstiga känningar i armarna, ryggen och ont i huvudet, sen flimrade det framför ögonen. Det är säkert medicinerna jag äter. Fick väl en propp eller nått. Det är ju ingen i sjukvården ändå som har tid med mig. Jag vill bara skriva till er mina fantastiska vänner och familj att jag älskar er så otroligt mycket, och är oerhört tacksam för eran kärlek och alla fantastiska, underbara glädje stunder jag har haft med er. Jag dör lyckligt lottad i så fall, även om jag önskat mig kärlek och barn innan jag lämnar jordelivet. Men är detta mitt öde så är det väl så. Jag dör i alla fall vis, efter allt jag har varit med om, & lycklig med tanke på att jag har fått äran att ha så många fina människor runt om kring mig. Älskar er av hela mitt hjärta. Lev livet! <3
Men 08.00 slog jag upp mina blå, och tänke gud va psyket är läskigt. Man kan verkligen skrämma upp sig själv. Det är lite läskigt, tror jag ska börja ta en av mina lätta sömntabletter igen, som har en lugnande effekt. Kan va bra för psyket.
Jag vet egentligen inte varför jag skriver till dig, men det känns som om du är den enda som har tid mig mig.
Jag pratade m. psyk redan förra veckan om mina blåmärken & proppar. & hon skulle prata med deras läkare.
Nu ringde hon mig igår och sa att jag skulle höra av mig till vårdcentralen i stället. (fast de är dom som skriver ut medicinerna) Så idag ringde jag till vårcentralen och där säger de att jag får vända mig till psyk igen. Blir så trött, man måste verkligen kämpa för att få någon hjälp överhuvudtaget. Igår hade jag döds ångest innan jag somna, jag hade en fruktansvärd huvudvärk, stickningar i armar och rygg. (säkert för att jag blev så rädd) Det kanske låter töntigt, men jag skrev tillochmed ett avskedsbrev i min telefon till mina nära och kära, för att jag trodde inte att jag skulle vakna igen. Jag trodde jag skulle få en propp i hjärnan och dö. Knäppt jag vet. Men psyket kan verkligen spela en ett spratt.
Så här skrev jag: Dör jag i natt vill jag bara säga att jag hade konstiga känningar i armarna, ryggen och ont i huvudet, sen flimrade det framför ögonen. Det är säkert medicinerna jag äter. Fick väl en propp eller nått. Det är ju ingen i sjukvården ändå som har tid med mig. Jag vill bara skriva till er mina fantastiska vänner och familj att jag älskar er så otroligt mycket, och är oerhört tacksam för eran kärlek och alla fantastiska, underbara glädje stunder jag har haft med er. Jag dör lyckligt lottad i så fall, även om jag önskat mig kärlek och barn innan jag lämnar jordelivet. Men är detta mitt öde så är det väl så. Jag dör i alla fall vis, efter allt jag har varit med om, & lycklig med tanke på att jag har fått äran att ha så många fina människor runt om kring mig. Älskar er av hela mitt hjärta. Lev livet! <3
Men 08.00 slog jag upp mina blå, och tänke gud va psyket är läskigt. Man kan verkligen skrämma upp sig själv. Det är lite läskigt, tror jag ska börja ta en av mina lätta sömntabletter igen, som har en lugnande effekt. Kan va bra för psyket.
Kommentarer
Trackback
