attlevamedenatstorning

Precis varit vid min terapeut igen och pratat, var där i fredags också. Och han är så klok så jag nästan dör, allt jag tycker är konstigt med mig själv, det vänder han till att jag är helt normal. Ångest och känslor och tårar och allt vad vi har i kroppen är fullt normalt. Jag tycker att jag själv är flummig och vet varken ut eller in, och kastar mig efter nya projekt hela tiden... och flyr från tankarna genom att hela tiden sysselsätta mig med saker. Jag saknar rutin i livet, och flänger hit och dit, och kan inte sitta ner och bara ta det lugnt. Jag har för mycket energi för det och jag tycker att livet blir tråkigt och meningslöst om man inte får träffa folk, och göra saker.. Med att göra saker menar jag egentligen vad som helst bara jag känner mig tillfredställd. Jag hinner knappt äta frukost på morgonen, innan jag är igång med projekt, det kan i perioder vara att träna massor, måla massor, träffa kompisar och hälsa på överallt och ingenstans, gå i affärer, eller rikta min energi på någonting. Jag har dövat ångesten, med för mycket mat/för lite mat, för mycket alkohol, för mycket träning, för mycket jobb och flera andra alternativ för att hantera alla dessa känslor.

 

Det känns som jag vet varken ut eller in, och jag greppar efter olika saker för att hantera att jag känner mig flummig och inte vet någonting. Men då säger min terapeut, tror du alla andra går runt och vet precis vad de vill? Tror du alla väljer att arbeta med det de har utblidat sig till? Ja visst doktorer jobbar oftast med det de har utbildat sig till, men livet går inte spikrakt framåt och går du ner och frågar karssörskan på ica eller industriarbetaren är det nog inte det jobbet de drömde om att ha, men de kanske blev tvungna att ta ett arbete så länge, för samhället vill att vi ska arbeta. Men alla människor har tvivel och känslor och vi vet inte alltid alla svaren. Men det du behöver göra Anna det är och känna efter vad som du tycker är viktigt i ditt liv, vad behöver du ha i livet för att bli mer lugn och harmonisk?

 

Du tycker att du varit sjukskriven så länge, och att det inte hänt någonting i ditt liv, men det har ju hänt massor i ditt liv, du försöker förändra allt på en gång, du går in i ett nytt förhållande, du har köpt hus, du tar tag i dina problem, du går i terapi och samtal, du är på abc, du om någon har väl verkligen tagit tag och ruskat om dig själv, och väljer att byta kapitel i ditt liv. Men det är inte bara att vända blad Anna, det tar tid att förändra hela sitt liv.

 

Jag vet ju egentligen det här, men man behöver verkligen bli påmind hela tiden. Jag är på väg in i vuxen livet, (Ja jag är 27 år, så jag har varit vuxen ett tag) men i alla fall, ett liv jag själv väljer, med mer rutiner och ett mer strukturerat liv. Ungdomslivet med en massa fest, jobb i sälen och Lofsdalen, livet i en resväska, flytt hit och dit, är slut. Jag har slagit ner min bygg påle och väljer att leva ett lite lugnare, hälsosammare och tryggare liv. Och med det menar jag inte att livet ska bli tråkigt, jag vill självklart leva mitt liv fullt ut, men ändå på ett sätt som jag själv väljer. Låter kanske flummigt för jag säger ju att jag inte vet riktigt vad jag vill, men jag vet vad jag behöver. Sen har jag inte alla svaren på hur jag ska nå dit och vad jag vill jobba med i framtiden. Men det kommer väl...Jag är nyfiken på livet och är ändå glad att jag är jag.

 

Jag behöver kärlek, vänner, trygghet, ett tryggt och lyckligt hem, en underbar familj, lugn, glädje, och ett mindre stressigt jobb, med vanliga tider, motion och en balas i kroppen.

 

På torsdag kör min grupp på abc igång igen, och det ska bli så skönt, jag behöver dem och mina terapeuter för att stanna upp och känna och tänka. Inte bara köra på i 120.. Igår röjde jag träd i 4 timmar, sen körde jag skräp till humboberget, hade besök av älskade Carro & Julia, lärde mig sota pannan, slet bort lister, diskade och ramlade i källartrappen, hasade ner i halva trappen och slog ner armbågen två trappor upp så den vreds helt fel, så högre makter sa åt mig att vila och idag kan jag knappt röra armen. Att sträcka sig efter bältet, eller sätta på mig kläder blev oerhört svårt.

 

Mamma sa igår att jag måste lugna ner mig annars flyttar Jonas ut om en vecka, och Jonas frågar om jag MÅSTE göra saker precis hela tiden, och om jag inte har adhd ändå.

 

Så nu ska jag bevisa motsatsen, Ja jag är väl så illa tvungen men jag ska ta det lite lugnare i alla fall. Kanske att jag skulle ta tag i mitt hår och klippa det, var ju bara 10 månader sedan sist.. Forsätta virka som de på abc föreslog, tänka på hälsan, maten och hitta mitt lugn, och vad jag vill här i livet... Vet ni vad ni vill?