attlevamedenatstorning

Allt eller inget tänket förstör mitt liv, och jag vill inte leva så.. Nu när det har varit lite mycket, är det väldigt lätt för mig att tappa kontrollen över maten. Vi har myst och ätit lite extra, inga mängder egentligen.. och ingen annan skulle säkert reagera överhuvudtaget.. En vanlig människa utan sjukdomen.. Men jag får lätt panik, tror att jag går upp massor i vikt. Och ser hur dubbelhakan och magen växer, har inte tränat sedan förra onsdagen.. och knappt rört på mig överhuvudtaget.. Ännu mera panik, då tänker jag varje dag, jag ska träna idag.... Sen går dagen, och på kvällen tänker jag.. Fan va dålig jag är som inte tränade idag heller... & där kommer ångesten.. då är jag är inne i den onda cirkeln igen.. Bedöva ångesten.. ÄT.. du är ändå värdelös och har gått upp i vikt.. Så nyss drack jag kaffe och åt tre bullar som jag hade kvar i frysen.. Skit gott, och det var verkligen längesedan jag gjorde något sådant.. Jag har haft någorlunda kontroll i 2-3 månader nu.. Men nu.. Nej.. det här med att lära sig äta igen, och OKEJA allt man äter är svårt.. Man får äta allt bara man inte äter allt jämt... & tre bullar är väl egentligen ingenting, vem bryr sig.. tänker de flesta.. Men för mig är det katastrof!! Usch va äcklig jag är...

 

Jag är min värsta fiende, mina tankar är inlärda och fel.. Och jag har alltid hantera ångesten genom att äta/träna/svälta/banta/planera.... Sen blir det ännu ett misslyckat försök.. & det enda min hjärna vet då, det är att den ska tycka synd om mig, och vad gör jag då? Jo jag äter, fast inte för att det är gott, utan enbart för att straffa mig själv.. Tröstäter/hetsäter vi kan kalla det vad vi vill men jag äter, fast jag inte ens är sugen..

 

Felet är att jag måste lära om hjärnan, och sluta ha ångest och tänka kring mat hela tiden.. Bara för jag åt tre bullar nu så är inte mitt liv och min kropp förstöd för det..Och dagen är heller inte förstöd...Jag kan fortfarande göra det bästa av resten av dagen.. & jag kan träna!!

 

Men så fort jag tänker på träningen och tar upp den blir det också allt eller inget.. Nu jävlar ska jag träna.. och då är jag inte nöjd med 3-4 gånger i veckan.. utan nu ska jag ta morgonpromenader och träna varje dag.. och bla bla... Aldrig nöjd med andra ord.. En vecka med 2 träningstillfällen är en misslyckad träningsvecka.. Gaaah blir så frustrerad på mig själv... Sluta tänk så mycket människa! LEV!! Va lycklig!! Världen går inte under för att jag gått upp 3-4 kilo och jag inte tränat så mycket.. Det går att ändra på!

 

Livet ska inte vara så, jag bygger hela mitt liv på min självkänsla, och går jag upp några kilon, är jag inte värd någonting.. Vilket är så fel!! Men vi är lite så allihopa.. dömande och man känner sig misslyckad och dålig om man är fet.. Är man smal, tror jag automatiskt att man är lycklig och framgångsrik.. Men det behöver ju inte alls vara så... Livet är väl inte bara kropp och utseende..

 

Det är ju så mycket mer!!! Jag vill leva och va lycklig, och kunna njuta av det goda i livet utan ångest och dåliga tankar... Nej dags att ta hand om sig själv igen.. Ska träna idag, okeja dessa bullar och välja att vara lycklig och göra dagen till en bra dag!

 

Orkade inte ens ta mig ur sängen i morse, orkade inte åka till Abc.. Vilket också gav mig ångest, men det ÄR OK ANNA!! Du kan åka dit nästa vecka!

 

Så där nu fick jag skriva av mig lite, ska hänga tvätt, och ta tag i dagen..! Puss & Kram från en lite obalanserad Anna!