attlevamedenatstorning

Igår var jag & mamma hem till Karin och Hanna och spelade spel på kvällskvisten. Det var sjukt trevligt och vi alla skrattade så vi fick ont i magen.

Idag har jag bara varit hemma hos mamma och pappa, umgåts m. mormor och morfar och varit i deras husbuss, solat och sen tvättade jag både min och morfars bil, in och utvändigt..duscha, åt och pratade med bästa Maria..så dagen har bara gått och jag har inte tyckt att jag gjort särskilt mycket.. Det är sånna dagar som jag egentligen uppskattar väldigt mycket, men som min kropp aldrig är riktigt nöjd med.. Jag blir aldrig nöjd, och jag blir så trött på mig själv, att jag alltid alltid ska göra saker..

 

Är det Lördag så kan man absolut inte sitta ensam, man ska helst träffa massor med människor, grilla, mysa, spela spel, kubb, dricka, gå ut, skratta och leva... Jag tänkte på det när jag stod och tvättade bilen vid sjutiden, herregud här står jag och tvättar bilen en LÖRDAG, det luktade grillat överallt och jag hörde hur några spelade musik, jag blev avundsjuk... och tänkte att alla andra gör nog något roligt.. Och här står jag och tvättar bilen, och nu...just idag när det är så fint väder då skulle man ju ha vart ut med båten, kanske varit ut på en uteservering och tagit nån öl, eller bla bla...Tankarna bara snurrar, och jag blir så fruktansvärt trött på mig själv, varför blir jag ALDRIG nöjd? Det spelar ingen roll vad det gäller, jag vill alltid ha mer, lite mer mat, lite mer vin, lite mera godis, ha lite roligare, va utomlands lite längre, träna lite mer, va lite smalare, va lite bättre... Krav krav krav... Varför? Det är verkligen något jag behöver jobba med. Att bara vara och kunna ta det lugnt.

 

Att jag är så impulsiv som person beror nog också mycket på att jag är så rastlös, jag kan aldrig riktigt ha vardag, livet ska vara så jävla roligt hela tiden. Annars är det inte värt att leva, och visst jag är ju driven, får mycket gjort och får uppleva mycket, och det är kul att vara jag. Men samtidigt inte.. För det mesta jag gör får ju konsekvenser också.  Jag måste lära mig att det inte kan hända saker jämt. Nu har vi köpt hus det är nytt och spännande. Det var en kick, hur länge tror ni den håller i sig?

 

Och så där håller jag på, jag söker spänning och kickar.. Hur ska nån orka med mig i längden, om jag heeeela tiden måste ha dessa kickar för att vara tillfredställd? Vi har inte ens flyttat in i huset, och jag är i tanken redan på nästa projekt.. Jag har tio miljoner ideér och jag vill göra så mycket, och helst ska det vara gjort igår. Huset ska topprenoveras, vi ska ha en fet veranda runt hela huset, vi ska slå ut väggar och renovera kök, jag ska måla toalett och vi ska ha ett gym i källarn och helst helkaklat i tvättstugan och en bubbel pool...Jag ska bli så mycket mer aktiv som person, elljuspåret ligger ju så nära, jag ska gå varjedag, jag ska storhandla, göra matdosor på söndagarna... bla bla Ja ni hör!! Hur dryg får man vara?

 

Drömma går ju, och lite naiv är jag, men jag känner mig som en bortskämd snorunge som säger jag SKA ha.. och folk försöker bromsa mig och jag säger.... Det ordnar sig... Jag kan...vi ska...

 

Jag tror lixom att allt löser sig, och att man kan trolla fram pengarna.. Men välkommen till verkligheten lilla Anna,  i början har man inte råd att renovera allt, man kanske inte kan åka på utlands semeter 2 gånger om året... Man kanske ska bo ihop först innan man skaffar barn..

 

Fast sånt trams vifftar jag bara bort.. & i min hjärna heter det.. Ääää det skiter väl jag i.. Allt går bara man vill..Varför måste man vara så tråkig, varför måste man göra som alla andra, varför ska man följa samhällets normer?

 

Och jaaa. Jag tycker nog fortfarande så, varför måste JAG vara som alla andra? Det måste jag väl inte alls det. Fast jag MÅSTE lära mig att vara lugn nån gång, och uppskatta det små sakerna..! Nu satt jag hemma, själv en lördagkväll och det är OKEJ!! PUNKT!