Vi kvinnor!! Att vi orkar.

Vi kvinnor och hur vi är, den kvinliga rollen sitter verkligen inpräntat i oss. När jag var tillsammans med Micke och kom hem till hans hem tänkte jag herregud, här behövs det göras om. Så vi målade om köket, han vitlaserade taket som jag ville, jag ordnade så han köpte vita köksmöbler billigt av en av mammas kompisar, och jag tjatade om att han borde köpa en mysigare soffa i stället för tre fula skinsoffor. Sagt och gjort det blev en ny soffa och ett nytt soffbord. Dessutom skaffade han en till säng till barnrummet så inte lilla lukas skulle sova i hans säng. & vi började även med att måla om panelen i hallen, han tog bort fuldatorn från vardagsrummet och jag rev ner några fula gardiner i soffrummet. Vi kommer in, dömmer.. och tar över..

Lika så när jag var tillsammans med Johan, jag flyttade in i hans lägenhet i Eskilstuna, han & hans ex hade haft lägenheten i flera år innan, och jag börjar med att storstäda, slänga 3 år gammla grejer ur frysen och skafferiet, slänger ut hans köksmöbler, hans otroligt fula dataskrivbord, köper nytt fräsch duschdrapperi.. nya sängkläder, ny badrummsmatta, ser till så han säljer iväg gammla hyllor, tv-spel och massor av annat som han sammlat på sig. Sen när vi flyttade städade vi ur förrådet och fyllde två lastbilar med SKRÄP!! VARFÖR slänger man inte skiten direkt?

Nu har jag träffat Jonas i 6-7 månader, och min första tanke om Jonas hem är...Gud va fint och städat och undanplockat det är här, han är pedant. Han har en stor och mysig soffa och ett fint sädat vardagsrum, ett fint sovrum..& ett nytt fräscht köksbord.. Så här behövs det inte göras om, han har tillochmed fina gardiner och levande blommor. Shit vilka pluspoäng.  ;)

Nu till det dåliga.. Jag har sovit här, och vaknar tidigt..går upp och gör frukost..och lägger märke till hur skitig diskbänken är, och hur ingrott det är med fläckar på kaklet, och prickar m. kaffe och matrester på lådor och skåp. Varför ser inte killar sånt? Orkar de inte? Lika så lister och badrum är dammigt, och vi ska inte tala om spisen och fläkten hur flottig den är. Jag skrubbar kaklet och diskbänken, diskar undan disken, torkar skåpen och lådorna.. Sen slår det mig va fan håller jag på med? Varför ska jag städa här för? Jo visst jag tycker om Jonas väldigt mycket, och vill skämma bort honom. Men varför ska jag skämma bort honom med att städa? Borde han inte se själv att kaklet är alldeles fläckigt?

Nu ska jag inte hänga ut fler ex, eller pojkvänner..Men vad är det som gör att vi kvinnor beter oss så här? Alla tre killarna, har haft det så här..& köken är snarlika varandra, all denna flott..!

Är det för att mammor skämmer bort sina söner? Eller ser de helt enkelt inte skiten? & varför ställer vi kvinnor upp på det här? Så länge jag och Jonas har olika hem behöver jag inte bry mig, eller? Jag är ju faktiskt här mycket, jag mår ju bättre i själen av ett städat hem. Ska man ta det nu, eller när vi kanske bor ihop?

Nej nu ska jag åka och handla mat och stå här med färdiglagad mat tills min älskling kommer hem på lunchen... Ha ha ha.





Kommentarer
Postat av: Johanna

Kanske är så att vi har modersinstinkten i oss ;) Va duktig du är på att skriva.

2012-06-04 @ 10:43:34
Postat av: Jag

Ja det är nog så, men jag blir nästan trött på mig själv, varför bryr man sig så mycket lixom.. ;)

2012-06-04 @ 14:01:29
Postat av: Jag

& Tack!!

2012-06-04 @ 14:01:54
Postat av: Monica

Jag har alltid varit sån också, dessutom städar jag extra mycket när jag är arg eller ledsen.

Men nu har jag kommit till insikt, haha. Jag gör "min del" och inget mer, resten får Jonas göra. Och som tur är gör han det med glädje :)

Men visst är det svårt att låta bli, speciellt att gå runt och småplocka hela tiden.

2012-06-04 @ 19:39:43
Postat av: Jag

BRA Monica!! Jag blir faktiskt irriterad på mig själv att jag lägger sån vikt vid små saker, varför ska jag ens bry mig! Det finns ju roligare saker än och städa, man behöver ju faktiskt inte ha ett perfekt hem. Fast ska jag va ärlig så vill jag ju det, annars skulle jag väl inte ha brytt mej.. ;)Men man får inte gå till överdrift och fokusera på ett kliniskt hem..! då står ingen ut med en.. =) Så man får väl lära sig att gå halva vägen var!

2012-06-04 @ 22:43:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0