attlevamedenatstorning

Jag kämpar som en gris just nu, jag försöker lyssna och ta in allt de säger på abc, men det är tok svårt. Mer kolhydrater vill de att jag ska äta, jag är inte övertygad, men eftersom pengarna och även yoghurten är slut blev det två knäckebrödmackor till frukost, och leverpastej för järnbristens skull, kaffe till de, och den dagliga coctailen av mediciner, vilket jag också har svårt att acceptera. Det snurrar i huvudet och man tänker behöver jag verkligen dem för att överleva, hur skulle jag ha mått om de inte skulle ha skrivit ut dem åt mig? Vart hade jag då varit nånstans idag, hade jag fortfarande kravlat på botten?