attlevamedenatstorning

Min psykolog är så jäkla bra, han är brutal och ärlig. Senaste veckan har varit jobbig, jag har varit känslig och gråtit över minsta lilla, jag har slutat med min stämnings stabiliserande medicin, den jag fick när jag blev inlagd. Den stänger av mycket av mina känslor, och gör att jag inte känner lika stor ångest. Så i morse var en sån där morgon då jag bara kände neeeej, usch och fy.. ångest över framtid, jobb, pengar och utseende.. Och helst av allt ville jag bara ligga kvar i sängen, och inte gå till min psykolog...

Men jag skärpte till mig och gick dit, och fan va bra jag är som gjorde det, han sparkade mig i baken, och sa åt mig att det var skit bra att jag slutat äta dessa jävla mediciner... NU kan jag äntligen börja jobba med dig, du har testat alkohol, mat, träning, shopping, sex...och nu även mediciner, för att döva ångesten, har det hjälp? NEJ!!

 

Du måste förstå att dina känslor vill säga dig någonting, känslor är naturliga. De vill singnalera att nånting är fel, utan rädslor och känslor så skulle du fortsatt varit destruktiv, och hade du varit destruktiv på riktigt.. hade du fortsatt med dina beetenden.. skitit i allt, inte brytt dig om du skulle dö, eller förlora människor i din närhet. DET om nått är destruktivt beetenden, det andra är bara sätt att hantera ångest, även kallad rädsla. Så vad är du rädd för?

 

Du har nu slutat med din medicin, så då är du rädd för att falla tillbaka in i beroenden igen, bli psykiskt sjuk, eller bli inlagd igen. MEN så länge du är rädd för de, så kämpar du för att det inte ska bli så, du är ju inte likgiltig och skiter i allt, eller hur.. Neeeeeej!!

 

Men varför känner jag så här nu? När allt ska bli bra och allt ska stabiliseras, och jag vill leva svensson, hus, man, barn och lugn & ro?

 

Men Anna det är väl inte så konstigt, det finns många som säger att livet ska vara lätt att leva, men vem fan har det lätt? Tror du de som mist sina pojkar i den senaste veckans olyckor tycker att livet är lätt, tror du de firar jul och försöker glömma de som hänt, och är lyckliga bara för att det ska man vara på jul? tror du de med cancer har de lätt, tror du att det finns nån människa som går genom livet utan kriser, nära döds fall, sorg och ångest. Livet är hårt, och det är inte lätt att leva. PUNKT. Vill vi inte ha det så, ja då är det väl bara att sätta en pistol i munnen och släcka sitt liv då.

 

Brutalt, men rätt sant, livet är inte bara ren och skär glädje, det är mycket problem, tankar och sorg också. Jag grubblar över pengar, framtiden, vad vill jag jobba med? vad vill jag med mitt liv? Hur ska jag lyckas hålla en hälsosam vikt? Klarar jag av livet utan mediciner? Varför känner jag att jag måste döva mina känslor?

 

De känslorna/tankarna har jag oavsett om jag är lycklig i vårt hus, har Jonas, en underbar familj och världens bästa vänner.

 

Tillfällig lättnad kan jag känna om jag t.ex handlar något, som för stunden gör mig lycklig. Men lyckan är inte långvarig, jag vill ha mer och mer och mer...!! Och när inte de funkar då söker jag mig efter någonting annat som ger mig tillfällig lättnad. Vad jag behöver är långvarig lättnad, vi alla lever med sorg, men vi måste på nått sätt lära oss att konfrontera den och vara i den...känna av den mer än att försöka dölja och döva den.

 

Hur man gör det, de vet jag inte ännu.. Helst av allt skulle jag vilja åka och shoppa, ringa doktorn och be om mina mediciner igen, åka på en sol semester, eller bara bädda ner mig över vintern under duntäcket, mysa och tända ljus. Och inte behöva känna, för det gör så fruktansvärt ont...