attlevamedenatstorning

Idag var det sista gången jag träffade Anders, min samtals terapeut, känns lite som att ta examen!! Skön känsla! 1,5 år har gått, och jag har kommit en bra bit på väg. Det är helt sjukt egentligen vad mycket som har hänt på bara 1,5 år när man tänker efter. Först känns det inte så, man tänker vadå? så mycket har de väl inte hänt, men jo det har det verkligen.

För bara 1,5 år sedan kunde jag inte hantera mina egna känslor, och jag hade ångest, och tog till olika saker för att döva rädslan/ångesten. Idag lever jag utan alla dessa tillfälliga missbruk, jag har Jonas, vi har hus, och en underbar liten bebis på väg. Jag har varit sjukskriven, och fått lärt mig så oerhört mycket om mig själv och mina känslor, och varför man gör vissa saker. Jag stressar inte på samma sätt, livet går inte i 120, jag är mer NÖJD med tillvaron, jag stannar upp och njuter & ser vad jag har, och inte vad jag inte har.

 

Jag älskar mig själv på ett helt annat sätt, jag vet att jag är bra, och värd att ha ett bra liv. Jag lyssnar på kroppen, och försöker ge den det bästa. Jag äter bra, dock rör jag mig alldeles för lite.. Men det kommer så småningom det också. Jag älskar mina vänner och min familj, och jag lever ett mer stilla, här och nu liv. Vilket känns helt underbart.

 

Jag vill verkligen inte tillbaka, jag ska framåt. Aldrig mer ska jag stressa ihjäl mig på jobb, inte lyssna på kroppen, eller svälta, banta, träna som en galning, dricka för mycket, eller misshandla mig själv så som jag gjort. Aldrig mer.

 

Alla människor är värda att leva ett så bra liv som möjligt, och jag är så tacksam över att psykbrytet drabbade mig, öppnade mina ögon, och fick mig att ta tag i mitt eget liv igen. Jag har makten över mitt eget liv, ingen annan!!

 

Det är jag som har ansvaret över hur mitt liv kommer att se ut, ingen annan kan göra jobbet åt mig. Det är jag som måste ta tag i mitt liv, och göra det bästa av det. Jag lever här och nu!

 

Önskar er det bästa av livet!!