attlevamedenatstorning

 

 

 

Herregud jag trodde väl aldrig att det kunde finnas så mycket känslor i kroppen som det gör just nu. Jag gråter verkligen för minsta lilla, hela tiden!!

 

Hela vägen hem från Falun i lördags grät jag, känslorna svämmade verkligen över. Jag kände mig så lycklig över att få komma hem med vår lilla familj.

Gråter när jag tänker på oss och hur bra allt känns, och hur underbart tacksam över livet jag är.

 

Hur fin Agnes är & hur mycket jag älskar Jonas.

 

JA..jag grät till idol för att de spelade Bob Marley som jag spelade för Agnes i magen, för att min faster plingade på dörren med mat till oss, eller när Jonas blev irriterad och inte hitta en räkning han letade efter. Ja då blev jag hysterisk och grät i 2 timmar och tyckte att han var sååå elak. & det var han ju, onödigt att gnälla på en nyförlöst kvinna med 38 graders feber och kroppen känns som ett skakigt asplöv. Men att gråta i 2 timmar och dessutom hysteriskt kanske berodde på hormonerna ändå. ;) Ha ha. Och gömt hans räkning hade jag ju inte heller gjort. ;)

 

Vi har i alla fall varit hemma sedan i lördags, Agnes kom på Onsdagen och sen fick vi stanna på BB för observation i tre dygn. Det var mysiga dygn, men ändå jätte skönt att få komma hem sen.

Få tända massor av ljus, ligga i soffan och kramas och bara mysa som familj.

Vara vakna efter Agnes dygnsrytm, ta dagen som den kommer & gå runt i myskläder hela dagarna om vi så vill.

 

Idag var faktiskt första dagen på tre dagar som vi var utanför dörren.

Då besökte vi banken för lite ärenden & sen gick vi hem till min Mormor och Morfar och visade upp lilla hjärtat.

 

Vi fick en vit Bukowski nalle med vingar som jag bara älskar! Så nu har Agnes sin femte Bukowski, de är ju så sjukt fina!