Surpuppan har ONT!!

Hej i natten!!
 
Ännu en vaken natt verkar det som, natten som var kunde jag inte sova alls. Det var helt omöjligt, jag somnade äntligen när Jonas gick till jobbet. Och då kom hantverkarna och förde oväsen i källaren, men då var jag så pass slut att det gick att sova ändå. Har fruktansvärt jävla (förlåt) ont nu, det är olidligt, jag orkar verkligen inte med den här smärtan något mer. Hade jag inte haft fog lossningarna hade graviditeten varit hur lätt som helst, förutom lite sömnsvårigheter och halsbränna. Men det är sånt man får stå ut med. Men smärtan av fog lossningarna, nej usch den är enorm. Hur jag än försöker ligga/sitta/stå/gå gör det konstant ont, och det känns som om jag har två knivar mellan benen som skaver emot blygbenen. Inget jag önskar någon!!
 
Att resa sig eller vända sig i sängen, är i princip omöjligt, jag kvider och det gör jätteont. =(
Så snälla, snälla bebis kom ut snart!! Vet inte om det är extra jobbigt eftersom jag är överviktig sedan förut, och benen får sådan belastning eller hur det är. Men det tål att tänkas på till nästa graviditet. Jag har gått upp tio kilo, och är i vecka 39 så det känns helt okej! MEN jag gick upp ca 10-12 kilo när jag träffade Jonas och de två tidigare missfallen bidrog nog till ytterligare vikt. Så jag väger bra mycket just nu!! INTE roligt, så blir det en till graviditet i framtiden måste jag ned i vikt innan. Det går inte annars!! Det gör för ont.
 
Var på sista träffen med föräldragruppen idag, vilket var trevligt! Gick dessutom dit för hantverkarna hade parkerat in mig, och den promenaden är egentligen inte lång, kanske 400-600 meter, och sen gick jag hem igen efteråt. Det är det längsta jag gått på flera månader, tyvärr. Så nu har jag stoppat i mig två Alvedon och har ännu ondare. AJ.. Men i alla fall var det skönt med luft, och jag gick och drömde om när fog lossningen försvunnit och jag kan gå barnvagnspromenader! GUD vad jag längtar, vill så gärna bli rörlig igen, kunna ta ett steg utan smärta. Bli pigg i kroppen och stark.
 
Ja, tur är väl att det här förhoppningsvis går bort, lider verkligen med de människor som genomgår smärta hela livet. Hur orkar dom? Jag förstår varför vissa människor blir bittra på deras sjukdomar och krämpor, för konstant smärta är verkligen vidrigt!!! usch usch.. då känner man sig dum som gnäller över något som är övergående.
 
Nog om det, jag behövde verkligen klaga av mig lite. 11 dagar kvar tills BF, känns i alla fall helt fantastiskt och underbart. Jag har inte tänkt så mycket på förlossningen, och känner ingen rädsla alls inför den. Jag vill bara få det gjort, vill träffa pyret i magen, och se vem som legat där inne. Se hur hon ser ut, vem hon är, och hur hon är. Gud va nyfiken jag är just nu.. Hi hi.. Det känns helt ofattbart att vi ska bli föräldrar och att hon kommer vara en del av oss, att vi blir tre. Vilken LYCKA & GLÄDJE!! Ja jag skriver hon! Vi har kollat, så är väl till 90 procent säker att det är en liten tjej i magen.. Men helt övertygad är jag inte.. ;)
 
Sen längtar jag så mycket tills min underbara Mamma ska få träffa henne, och min syster & pappa så klart. Kan gråta bara jag tänker på det. Min mamma kommer bli världens bästa mormor, hon är helt fantastisk, och finns alltid där, ställer upp till hundratio procent, vill alltid allas bästa och har en hjärta av guld. Jaa när min familj får träffa lilla hjärtat, det kommer kännas väldigt stort. Så vackert och så fint. Sen kommer min syster bli världens bästa moster så klart, hon är helt klockren med barn. Hon kommer bli en storfavorit hon med!!
 
 
Här har vi mig för mindre än två år sedan! Bilden är tagen strax innan jag och Älskling började dejta igen!
(Vi dejtade varandra för 10 år sedan också)
 
 
 & den här bilden är från idag, visst jag är GRAVID, men det är ändå mycket fett jag har lagt på mig på kroppen!
 Vilket jag inte är överförtjust i, jag har aldrig varit smal, och kommer nog aldrig bli. Men hur tung och tjock som helst vägrar jag att bli. Jag vill vara frisk, känna mig pigg, ha snygga kläder och vara tränad!
 
En mardröm är en soffpotatis som käkar chips, utan kondition och orkar inte leka med sina barn!
Nej usch då!!
 
Nåväl, nu är klockan snart halv två, jag ligger på soffan, bebis lever rövare i magen, & jag ska försöka ta mej ur soffan för ett toalett besök, sen kanske det blir lite WebTV, och invänta tröttheten.
 
Natti natti..
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0