attlevamedenatstorning

Här var det skrivtorka!! Vi har haft en tuff, jobbig start på året med förkylningar, öroninflammation och en bebis som vaknar 20 gånger per natt... När hon var sjuk, tyckte hon så synd om sig själv att hon då åt varje timme, små slurkar.. och det har hon gjort i NIO veckor nu!! TRÖTT MAMMA!! Ja jag har varit helt slut, trott att jag är allvarligt sjuk, och så fort den ena förkylningen försvunnit kommer nästa.. Jag är väl helt nedgången och har inget immunförsvar kvar, alls..

Vi har då äntligen ( i 2 veckor) Börjat med banangröt, pureér och mosad banan, så hon ska bli en nöjdare, mättare bebis så hon INTE ska äta tio gånger per natt, och det börjar bli riktigt bra!! Hon äter inte längre så mycket. I natt åt hon tre gånger och det är mer okej!!! Sen vaknade hon kanske tre gånger ytterligare och gnällde för att hon tappat nappen. Men då är det ju bara att sätta in den och sova vidare. Tidigare var det så illa att jag låg vaken, för jag visste att snart var det dags att äta igen, så det kändes som om de inte var nån idé att somna om!

Så har vi alltså haft det i nio veckor, många har det i flera, flera månader.. Och usch va jobbigt det måste vara!! När hon var nyfödd åt hon en eller max två gånger.. & jag tyckte det var lätt som en plätt!! =)

 

Men hon är 4 månader, och Just då har jag hört att det är många som får mer problem, och lite knöligare bebisar. De är i sån utveckling, och tar in mycket mer, nya intryck och mycket drömmar. Så de är väl bara att gilla läget och försöka ta promenader, povernaps, och äta någorlunda nyttigt!! Första månaden hade jag ju nolltolerans på socker, och åt ingenting onyttigt.. Men så duktig orkar jag inte riktigt vara nu.

 

Älskar att det snart är vår, och vi har sommaren framför oss!! UNDERBART!!! Man blir piggare, gladare & mer social, och kan vara ute mycket mer!! Härligt!!

 

Nu ska jag passa på att äta lite, sen blir det en promenix i solen!

 

Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev igen! Har inte prioriterat bloggen, har varit så mycket annat som varit mysigare och roligare! Men nu är alla adventfikor, lilla & stora Julafton och alla middagar gjorda! I morgon får vi en vilo/slapp dag, och sen på lördag fyller jag år. Nästan så jag kände nu att vi skippar min födelsedag, jag är trött, och vill mysa ner mig i soffan ett par dagar. Haha.. fast när jag gör de blir jag rastlös av det i stället. Så en dag inne i soffan räcker nog alldeles utmärkt.

Vi var vid mamma & pappa på själva julafton, det har jag varit i 28 år och vill absolut fortsätta med det. Där är min syster, mormor & morfar och vi, det är så lugnt och skönt. Vi äter, öppnar paket och leker paketleken. Och i år var vår första jul med lilla Agnes! Och oj vad bortskämd hon blev, hon fick verkligen hur mycket fint som helst. Helt galet, jag blev verkligen så nöjd och glad över allting. Syrran hade köpt jätte mycket fina kläder, och mamma & mormor en hel del med söta leksaker och gosedjur. Sen fick hon tre stycken toksöta hel dresser med luva som hon kommer bli så himla söt i!!                                                                                                                                                                                                                                   

 

 

 Här är en del av Julklapparna!

 

 

Ja nån särskilt aktiv bloggare kan man väl inte riktigt beskylla mig för att vara, det blir nog max ett blogginlägg i veckan! Vilka är ni förresten som läser min blogg?

 

Förra veckan hade jag hög feber & mjölkstockning i brösten, det var ingen hit. Jag och mitt lilla hjärta passade på att ha två heldagar med pyjamas party, tända ljus, kaffe, duntäcke och en massa soffahäng. Och det var mysigt det med, i början längtade jag efter sånt, för då hade vi fullt upp med så mycket annat. Men nu har allt lugnat ned sig, Agnes mage är helt bra nu och hon är en väldigt nöjd och glad bebis. Hon blir två månader om en vecka, och vi får såna härliga leenden och det låter som hon skrattar med oss när vi skrattar. Tookgulligt är det. Jag har aldrig hört henne gallskrika, och hon äter 1-2 gånger per natt, så jag är ingen trött mamma heller. Hon sover lite av och till på kvällen, sen blir hon tookpigg när vi lägger oss för att sova. Då jollrar hon och ligger och charmar oss, sen äter hon och så somnar vi. Sen sover hon ca 3-4 timmar, äter och sen sover vi vidare till 7-8. Är vakna nån timme för mat och blöjbyte, sen sover vi igen till tio ungefär. Så jag klagar absolut inte. Hon är snäll mot sin mamma!

 

När hon är hungrig skriker hon inte heller så värst mycket, hon låter typ som en katt.. Jaa ett konstigt läte, och då vet man att det är mat hon vill ha. Är det en rap hon vill få upp eller bajs/kiss i blöjan knölar hon bara lite, så vet man vad det är och när de är fixat är hon nöjd.

 

Däremot har hon rätt stora närhetsbehov fortfarande, hon vill gärna att man går och bär på henne. Och hon är inte jätte nöjd särskilt länge när man lägger ner henne. Fast de är också olika och har blivit bättre. Ibland somnar hon som en stock i babysittern och hon älskar att sova i sin vagn. På nätterna ligger hon som klistrad mot mig, något jag alltid avskytt, men älskar numer! Det gör faktiskt ingenting, det är bara supermysigt. Jag lägger henne i mitten på sängen i mellan mig och Jonas, men varje gång jag vaknar ligger hon mot mig. Jag lägger tillbaka henne i mitten, och nästa gång jag vaknar är hon hos mig igen. Älskade unge! Det är väl varmt och tryggt att ligga bredvid mamma! =)

 

Idag har vi varit till kiropraktorn igen, och sen har vi gått på stan med Agnes mormor! Jag handlade som vanligt till Agnes, och knappt nått till mig själv. Men mamma sa i alla fall åt mig att jag skulle köpa ett par riktiga skor och nån tröja. Så det blev ett par fotriktiga, vatten täta skor och två par bas linnen! Agnes fick en fleecejacka, tre stycken vintermössor och ett par supersöta byxor m. stjärnor & häng. Sen köpte jag massa ersättning, glasburkar att ha den i & blöjor. Och innan vi åkte hem blev de en storhandling på Willys & en taco tallrik på Bk´s!! GRYM Taco tallrik har de där! Sjutusen gånger bättre än Engelens! Så TIPS om ni ska äta i Ludvika.

 

Nu på kvällskvisten kom en vän till mig förbi, och det lyste om henne och hon var så glad. Och det gjorde mig så glad, så jag skrev det till henne när hon gått. Och då fick jag till svar: Du ska veta att du har hjälpt mig att må så här bra, Tack!

 

Och hur glad blir man inte då! Om jag kunnat sagt och gjort saker för henne som har gjort att hon ändrat sitt liv till det bättre. Så är jag så glad! Underbart att se när människor vågar och dessutom vinner!!

 

Herregud, det här blogg inlägget tog tid! ;) Jag har hunnit ätit tre mandariner, druckit julmust, varit på toaletten två gånger, skrivit sms, matat Agnes två gånger, bytt blöja, dammtorkat toan, och nu äntligen ska jag ta & avsluta! Ska ta och hoppa i säng, för i morgon ska vi bebis dejta redan vid tio!! Ska bli riktigt trevligt. Så god natt på er! Vilka ni nu är.. ;)

 

 

 

Mysmånaden nummer 1 är här!! Och jag om någon är en riktig mysmormor! Det kan aldrig bli för mycket mys tycker jag, nu är det mysiga nattkläder, tända ljus, vinterpromenader, varmchoklad, raggsockor och bara en massa mys som gäller! På tal om nattkläder var jag till Kappahl och gick lös på deras myskläder! Köpte pyjamasbyxor & en matchande tröja till, en natt "serk" med stjärnor på, och en randig "fängelse" tröja.. Super mysiga & i ekologisk bomull. Bara raggsockorna på fötterna som fattas. ;)

 

Fryser nu mer varje natt, tror det är för att mjölken ur tuttarna läcker, så jag blir helt kall av den. Så jag har nattkläder, stor varm filt och ett duntäcke på mig! Och då är jag het som ett element i vanliga fall!!

 

I förrgår bakade jag Saffrans & mandelmassebullar! Det blev så sjukt goda! Har faktiskt aldrig haft i mandelmassa tidigare, men gjorde det nu. Och oj vad gott, det ska jag fortsätta med!! Något pepparkaksbak har det inte blivit, men det ska jag nog hinna med i veckan! Sen ska jag göra nått julgodis och pepparkaksmuffins tänkte jag, de får räcka!! Vi fikar inte särskilt mycket här hemma, och ska jag det lär jag gå en hel massa promenader!

 

 

 

 

 

 

Ja igår blev lillgrodan, lillhjärtat, snörpan, skorpan, snobben, lillskiten, sötstruten, hjärtat, älskling, Agnes 4 veckor! Tiden har sprungit iväg, precis som alla säger! Och dagen till ära hade vi tre av mammans vänner hemma, med barn och sambo. Hur mysigt som helst, och Agnes fick åter igen jättefina presenter!

 

Pappa Jonas har jobbat i 6 dagar nu, han började förra torsdagen, och det känns ganska skönt med lite "vardag" igen. Agnes har haft lite problem med magen, så hon har velat varit på oss 24 timmar om dygnet. De har varit lite påfrestande men ändå mysigt! Tidigare har jag sagt att jag aldrig skulle kunna sova med bebis på mig, eller helst inte i sängen alls. Men det funkar alldeles utmärkt, tänk vad man kan ändra sig. ;)

 

Magen börjar bli bättre och då märks det på henne att hon inte behöver samma tröst! Idag har vi varit till kiropraktorn med mig, Ryggen/bäckenet mår inte så bra tyvärr, så ingen träning eller belastning för min del. Bara promenader och bålövningar! Känns sådär eftersom jag hade sån lust att komma i form. Men what a fuck, skynda långsamt och ha tålamod. Försöka i alla fall! Det är bara att gilla läget, och göra de övningar jag kan och ta en massa promenader!

 

Eftersom lillhjärtat inte ordagrant suttit på mig hela dagen, har jag hunnit med både tvätt, matlagning, bäddning av sängen och dammsugning idag, grymt skönt faktiskt!

 

Sen kom min vän Patrik på kaffe och vi satt och prata en massa skit i 4 timmar.

 

 

 

 

 

 

 

Ja tanken var att jag skulle skriva lite i kväll, har tänkt på det i flera dagar nu. Men vi har haft en knölig liten Agnes i flera dagar, kommer inte ihåg sist vi kunde lägga ner henne och hon kunde sova själv. Jo Vagnen funkar! Först ersättning och sen sover hon gott i vagnen på mina promenader. Men här hemma eller på natten, det går verkligen inte. Då börjar hon knöla och gråta direkt. Hon SKA känna vår värme och vara tätt tätt intill oss, super mysigt, men även sjukt påfrestande. Jag kan ju knappt klä på mig!

 

Så en enorm omställning för mig som alltid haft behov att få vara lite själv ibland. Men det går säkert över, hon har haft ont i magen lilla hjärtat så hon behöver säkert oss som tröst. Nu gråter hon igen och ska få lite mat. Så jag skriver några fler rader en annan kväll. Heeeej Jag är småbarnsförälder! ;)

 

 

 

 

 

 

Oj vad mina hormoner flyger hit och dit. Under hela graviditeten och innan det har jag ätit Antidepressiva, så jag har varit lugn som en filbunke. Känslorna regleras på nått sätt, och jag har varit hur lugn och hur glad som helst. Och det är väl så jag vill tro att jag är, för jag har inte ätit några mängder. Men nu när Agnes har kommit och allt ska kännas så bra, slutade jag tvärt. Jag tänkte att jag skulle klara mig utan dessa. Och det hoppas jag att jag kommer också, men oj vad massa känslor som kommer. Det är väl en massa hormoner även på det, och en omställning att bli mamma.

Man vill inte tycka att nått är jobbigt, allt är så underbart, och man orkar allt. Och det gör jag ju, jag lever på som vanligt, vi har haft mycket besök, jag går ut och går och tror att jag har samma kondition som innan, jag plockar och städar, dammsuger och diskar. Och leker nån form av super women, och ingenting är drygt. För det är de inte heller, men sen i mellanåt, så blir jag trött och känslig och orkar inte alls. Och då när känslorna kommer som ett brev på posten, då blir man helt orolig och ska analysera allt.

Så kommer katastrof tankarna och man tror att man alltid ska vara så här känslig. He he, Jaa det är ett virr varr av en massa känslor. Jag brukar inte alls vara så här känslig, och nu kommer de tårar för minsta lilla. Carro skrev och tipsade om att jag ska komma ihåg och vila när Agnes vilar, ta en varm dusch, gråta i duschen om det behövs, och äta lite godis ibland. Ja tillåta sig själv att bara vara också! Och komma ihåg att låta Jonas ta henne lite då och då, och vara lite ifrån lilla hjärtat. Och när jag läste det smset grinade jag igen. Hon har så rätt, och pratar av egen erfarenhet så klart. Är man Mamma så känner man nog igen sig i det jag har skrivit. Och man ska nog inte skämmas över att man tycker att det tar lite på krafterna. För man är bara människa. Jag är nybliven mamma och hur lätt jag än tycker att allt har gått, så är det en massa känslor som också ska hänga med i svängarna. Underbart och skrämmande på samma gång! Och det är inte bara en dans på rosor, och rosa moln.

 

 

Mamma älskar Agnes!

 

Förresten hade sötstruten gått upp till 3410 gram & är nu 51 cm lång, bvc var nöjda & vi med!

 

Helgen har passerat, och vi har haft en riktig mys-helg. Igår hade vi inge besök, förutom min mamma på kvällen då. Och det var himla skönt faktiskt. Vi tog mysfrukost framför tvn, gjorde i ordning oss för promenad, gick ned och handla på byn. Gick hem och fixade grilladkyckling & sallad. Supergott och fräscht. Jag har varit "duktig" i tio dagar nu, bestämde mig direkt Agnes kom för en sockeravvänjning, inte för att jag åt särskilt onyttigt under graviditeten, jag skötte mig faktiskt riktigt bra då med, och gick upp 11-12 kilo, vilket känns helt okej. Men det slank ändå ner lite godis här och där, och nån bulle extra. Så nu vill jag "nystarta" mamma livet och vara ännu mer nyttig.

 

Har inte kunnat röra på mig på säkert 6 månader, fick fog lossning i v. 16 så nu ser jag verkligen fram emot mycket promenader och ett hälsosammare liv igen! Var ute och gick en timme idag, och bäckenet gör lite ont, så jag får skynda långsamt och ta lite kortare promenader nu i början. Maten är den jag kan påverka mest just nu. Och den funkar kanon, vilket känns så skönt!!

 

Längtar efter en stark och hälsosam kropp. Ska verkligen kämpa för att den ska bli pigg och för att stärka rygg, bål, mage. Det är verkligen sjukt viktigt!! Efter mina år av ätstörningar har jag äntligen fått kunskapen och viljan att ta hand om min kropp. Vi har ju bara en och den är verkligen värd att få må så bra det bara går! Jag är värd att känna mig pigg och nöjd med den. Sen kommer jag nog aldrig bli tok fit eller super smal, och det är inte något jag längre strävar efter. Jag strävar efter att ge min kropp det den behöver, ge den balans, ha en bra kondition och grund styrka och älska den för att den är min.

 

Oj nu svävade jag i väg här, helgen ja! I går kväll kom min fina mamma & vi myste med varma mackor, tända ljus och bebis mys! Sen blev det tidigt i säng, och idag har Agnes farmor varit på besök, och Jonas bror. Agnes fick jättemycket fint! Sen nu på kvällskvisten kom Carro på besök och snusade bebis! =)

 

Missförstå mig inte, alla besök är sååå välkomna, men i fredags hade vi tre olika, det var faktiskt lite jobbigt. Jag satt då i soffan i 7 timmar och umgicks och serverade kaffe. De blev lite väl mycket! Samtidigt förstår jag att alla vill komma och träffa lilla sessan. Men ett besök om dan räcker nog! I morgon kommer mamma, mormor, och min kusin. Sen ska vi till bvc och väga och mäta. Hoppas hon gått upp lite nu då, förra måndagen vägde hon 3222 gram och hade endast gått upp 25 gram.

 

Nu sover hon sött på mig, och mamman börjar också bli lite trött!

 

 

 

 Här har vi Agnes med sina två sockersöta kusiner Elsa & Alice!

 

Nu kudden! Natti !!

 

 

En hel vecka har hunnit gått sedan vattnet gick. Vart tog den vägen? Vi fick åka upp på koll direkt eftersom vattnet var missfärgat, lilla hjärtat hade alltså bajsat redan i magen. Så in på kontroll och de kollade hjärtljud, temp och blodtryck på mig. Allt såg bra ut, men då vattnet gått och bebis bajsat, får man alltid stanna på observation. Vi fick ett rum bredvid förlossningen, med två sängar, tv och toalett. Sen var det bara och vänta, mina värkar var regelbundna redan nu, men absolut inte starka & hela natten gick. Vi sov rätt bra, jag vaknade då värkarna kom och det krampade mest i ryggen. På morgonen kollade de hjärtljud på bebis igen och temp & blodtryck på mig. 125/80 och 60 i puls! Perfekt tyckte syster, du måste vara bra tränad i vanliga fall sa hon åt mig. Ha ha.

Ett dygn efter att vattnet gick, tyckte de att det gick segt och erbjöd mig nån form av koksaltsballong. Vi testade, det satte igång fler småvärkar men jag öppnade mig endast nån centimeter & livmodertappen var inte helt utplånad ännu, värkarna satt i 4 timmar. Då fick jag bada på förlossningen och det krampade rejält i ryggslutet. Men det var också allt. Värkar och illamående. De rådfrågade doktorn vad de skulle kunna göra och han rekommenderade värkstimmulerande dropp, så det skulle sätta igång lite snabbare. Jag rullades in på förlossningen, vi fick nya barnmorskor då de andra jobbat klart och jag fick mitt dropp, plus tens för ryggsmärtorna. Det var okej, men hjälpte väl inte särskilt mycket. 

 

Droppen satte igång ännu mera värk, samandragningar och smärtor men nästan uteslutande bara i ryggen. Det gjorde ont, och timmarna gick... På ytterligare 5 timmar öppnade jag mig 1 cm till, vilket kändes förjävligt när det gjorde så ont. Hur lång tid ska det här ta undrade jag? Herregud min kropp är inte skapt för att föda barn..var tankar som kom upp i huvudet mellan värkarna. Läkarna höjde droppet, och värkarna eskalerade, nu hade jag ont hela tiden, och det kom värk på värk. Jag bad om nått mer smärtlindrande och fick då kvaddlar i ryggen. Också nån form av koksalt som de sprutar in i ryggslutet. De gjorde rejält ont och sved, men de ska de göra för att kroppens egna "morfin" ska sätta igång och arbeta. De bedövade ryggen lite och fungerade rätt bra, men inte tillräckligt. Ryggsmärtorna blev värre och värre och runt sjutiden får jag lustgas. (Herregud va underbart) Jag blir yr av gasen och det bedövar lite av smärtorna men de är intensiva och jag skriker in i luftgasmasken och kvider/slänger mig i sängen.

 

De kollar hur öppen jag är och trots all denna smärta har jag nu bara öppnat mig 3 cm. Nu är värkarna så intensiva att jag inte får någon vila alls, de kommer hela tiden. Jag ber om ryggmärgsbedövning och läkaren kontaktas. Dock är hon upptagen och kan inte komma förens 2 timmar senare. Jag får i stället mer kvaddlar i ryggen och de sänker droppet så jag får någon vila från värkarna.

 

Det är skiftbyte igen och vi får nya barnmorskor, jag är helt slut, har fått feber och någon medicin som ska förhindra att det blir infektion pga. tidiga vattenavgången. Jag får en glassmilkeshake, så jag ska få lite energi igen. Den var UNDERBART god i det läget. Efter nio, får jag äntligen min ryggbedövning, men det var på håret... Precis när hon tvättat och gjort klart ryggen, får doktorn ett akut larm, som är högprioriterat och hon tar ett samtal mitt inför mina öron. De pratar om att det är akut och att hon måste iväg, och att de inte finns någon annan narkosläkare och att jag kanske måste få vänta ytterligare. Jag svär innombords och tänker att det här händer inte, det här är typiskt, va faaaaan, ge mig den där JÄVLA bedövningen nu, jag har väntat tillräckligt länge. Jag orkar inte mer!!

 

En barnmorska kramar mig krampaktigt och jag sitter förtvivlad på sängkanten. Narcosläkaren kommer in igen och säger att hon hinner sätta bedövningen, jag har en värk samtidigt som hon sätter den och jag MÅSTE sitta still, i princip omöjligt, med det går. Och läkaren var skicklig och sticket gick bra på första försöket. Tack gode gud.

 

Timmarna går, och klockan passerar midnatt.. Jag börjar få krystvärkar som jag inte kan hålla emot, jag krystar på varje värk, trotts att jag inte får. Jag är bara öppen 6-7 cm ännu. Jag får nån mer medicinering och har nu nästan 39 graders feber. Kroppen är helt slut, och jag börjar tvivla på att det här kommer gå. Jag säger till Jonas att de får plocka ut henne i stället, och att det kan inte göra så här ont.

 

Vid 04.00 på morgonen har jag krystat i flera timmar, och då krystat så det svullnat runt kanterna, vilket bara har motverkat själva förlossningen. De kontaktar då läkaren igen och droppet stäng tillfälligt av, jag får "vila" i två timmar, men har fortfarande värkar. Ny personal igen och nu får jag de två barnmorskorna som kommer att bli de som ska hjälpa mig igenom själva utdrivningen.

 

Jag får en ny milkshake, och de sätter på det där förbannade jäkla droppet igen. För mina egna värkar lyser med sin frånvaro. Nu är klockan sju på morgonen och jag har fruktansvärt ont, jag ligger i sängen och kastar mig av och ann, Jonas har hjälpt mig igenom värkarna i flera timmar och nu sätter han sig och vilar, jag är i princip okontaktbar och ligger bara och andas och skriker i syremasken. Tre timmar till passerar och jag har fruktansvärt ont, barnmorskorna är inne och förlöser en annan tjej så vi klarar oss länge ensamma. Sen kommer de in strax innan klockan tio och då har jag varit helt borta i några timmar, kroppen var så slut då att Jonas inte fick nån vidare kontakt med mig. De fick väcka mig och säga att nu var det dags!! Barnmorskan kom in, kollade mig och sa till Jonas OJ nu går det snabbt, tryck på klockan, jag ser huvudet.. nu blir det BARN!! 4-5 krystvärkar senare var vårt lilla hjärta ute! Välkommen till världen vår finaste Agnes!

 

Vilken lycka, och vilka känslor när de la upp henne på bröstet, hon skrek litegrann och pappa Jonas klippte navelsträngen. Tio, femtonminuter passerar och de vill att jag ska försöka krysta ut moderkakan. Vilket inte gick så klart, den satt fast konstaterade en läkare, och jag fick säga hej då till Jonas och Agnes & genast föras till operation och ta ut den.

 

Operationen gick bra, moderkakan togs ut med viss svårighet står det i journalen och patienten förlorar 1,2 liter blod. Jag ligger på uppvaket och två timmar senare kör de tillbaka mig till min fina lilla familj. KÄRLEK!!

 

Så 48 timmar senare är lilla Agnes född och jag vill aldrig mera ha värkstimmulerande dropp. De få egna värkar jag hade, de var helt underbara i jämförelse med den tortyr som värkstimmulerande dropp gav mig. Aldrig mer, hoppas jag, aldrig mer. Nästa gång hoppas jag att vattnet gå i samband med egna rejäla värkar. Det underlättar nog oerhört mycket.

 

Agnes